Cognac och pensionärsvarningar

Då var det dags för det stora äventyret! En svart volvo och 5 flamsiga svenskar skulle åka till Cognac på cognac-provning. Det började med frukost på ett café i La Rochelle. För de som inte vet brukar en fransk frukost bestå av följnade om man köper det ute: kaffe/te, juice, croissant/pain au chocolat och slutligen en bit baguette som endast om man har tur har smör på. Här nedan är te-mannen!



Det blev tydligen en riktig rysare att ta sig till Cognac. För det första hade gängets GPS gått sönder i princip innan de lämnade Sveriges gräns, deras nya lösning var att med jämna mellanrum logga in på mobilens internet och använda dess navigationssystem. En till sak som behövs som underlag för denna berättelse är att de största franska vägarna är utrustade med betalstationer, vilket också är något som påverkade valen för dessa 5 smålandska resenärerna. Jag hade i alla fall kollat upp innan hur vi skulle köra och visste i stora drag. När vi precis kommit ut på den stora vägen mot Rochefort "råkar" Magnus nämna att vi behöver tanka bilen. Vi diskuterar hur krisig vår situation är och vad vi ska göra. Den är tydligen ganska krisig och det var ganska längesedan den röda lampan började lysa... För att lösa problemet bestämmer vi oss för att köra av vägen och förhoppningsvis hitta en station. Dock visade det sig inte finnas en bensinstation där vi körde av... Too bad. Vi bestämde ändå att fortsätta på småvägarna; konstnadsfråga, roligare utsikt och slutligen mer dieselsnålt färdsätt. När vi satt i bilen och hade nerräkning av hur många kilometer (inte mil...) vi hade kvar så kom Caroline på vad vår kära farmor hade sagt till henne innan hon åkte. Farmor förmanade Caroline flertal gånger att vi allt måste ha med oss en extra dieseltank i bagaget - man vet aldrig när det behövs och om vi skulle köra vilse (!). Detta ihågkommandet var något som vi inte visste om vi skulle skratta eller gråta över när det uppdagades. Jag tog båda två sätten, jag skrattade så mycket så att jag började gråta. Vår farmor är bäst. Så för att trösta oss själva körde vi ett "medley" av härliga kommentarer som denna fina damen kläcker ut sig och som satt sina spår i oss. Hursomhelst satt vi alla och hetsade varandra om vad som kunde hända och vad vi skulle göra. Vi körde förbi ett antal bondgårdar och varje gång vi passerade en körde vi extra sakta och försökte leta efter om de hade en dieseltank. Vi ett tillfälle trodde vi att vi hade jackpott och skulle stanna - sedan kom vi på att vi passerat gränsen till Cognac och att det instället var en Cognac-tank... När vi tillslut kom fram till vår första stad sedan vi svängde av vägen visade tanken på 0 km, vi kände att vi varken hade råd att stanna eller göra något fel. Snabbt fick jag hoppa av i en rondell och fråga en dam på franska efter närmaste bensinstation. Jag gjorde allt jag kunde för att förstå franskan - nu mer än någonsin behövde jag förstå! Vi körde dit jag trodde och rätt som det var uppmärksammade vi en pump mellan dessa två byggnader som ni kan se nedan. Vi trodde helt klart att detta var en gammal nerlagd station, men kunde inte riskera något. Jag hoppade ut och undersökte saken. Bakom denna pump fanns det faktiskt en liten affär med en gammal haltande gubbe i. Tro det eller ej, vi hittade vår station!! Det roliga var även hur mycket vi kunde fylla tanken med. Vi tankade med 67,13 liter och det får plats 68 liter... Roligt hade vi i alla fall under dessa pressade mil.


 
Det frestades med 3-rätters för att fira att vi lyckats komma fram. Syskonen Lindahl slog till med att testa ox-tunga för att utmana sig själva och testa det vågade franska köket. Det var dock ingen höjdare och aptiten sjönk till botten när man såg de vita prickarna från tungan... Efterrätten var i alla fall delikat! 




 
Regnet nådde även Cognac och efter gårdagens händelse bestämde sig gänget för att den viktigaste investeringen för resan skulle bli varsitt parapluie. Första och bästa affären bjöd på alien-paraply så vi slog till.


 
I mörkret bland Cognac-tunnorna.
 
Det luktar mycket bättre än det smakar. I slutet av visningen blev man till och med sugen på att dricka Cognac, men nej, det var fortfarande lika osmakligt som innan.
 
De största pensionärerna på resan.
 
 
 
Om man har en kusin som till och med är mer oteknisk än min kära bror Fredrik är det inte lätt att arrangera korttagning utan missöden. Såhär ser några av mina instruktioner ut hur man tar kort med en iPhone. Förresten! Vi besökte destilleriet Baron Otard vilket var anledningen för kortet, för att komma ihåg namnet.
 
 Vi åkte hem, lagade god mat och drack gott. Planen var såklart från min sida att vi sedan skulle gå vidare ut och testa mer av nattlivet. Två av mina absolut bästa festkompisar var ju faktiskt med på resan! Men ju längre tid vi satt och diskuterade och skojade, desto lägre och lägre ner föll mina kompisar i soffan. Tydligen har mina 3 släktingar gått och blivit värre än pensionärer. Även kära mormor och morfar skulle inte säga nej till att gå ut om de var på semester. Äntligen har dock jag blivit av med min smeknamn och hädanefter är Carolines smeknamn Granny. Sanningen är ju att mina två syskon har gått och blivit två tofflar. Här flyttar man iväg två månader och sedan vänds hela Kasteberg upp och ner! Typiska höstsyndromet har drabbat mina syskon. Det är ganska festligt ändå och innerst inne är jag super glad:) Vi hade trots allt en underbar kväll och det går inte att beskriva hur mycket jag njöt av att bara ligga hela gänget i sängen och prata.
 

 Mys med nära och kära - finns nog inget bättre. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0