emselin

 

Detta är dagen som min kära Pancho åker hem från Frankrike tillbaka till Argentina... Vilket också betyder att alla av oss som skulle åka tillbaka efter en semester av avslutat sin vistelse i La Rochelle. Och också att det blir mycket svårare att träffa denna fina människa. Det är någon som vi alla fästes vid och som visade mig dem bästa delarna av människor som kommer från värmare breddgrader. Det är något visst med deras livsåskådning och sätt att ta sig fram i vardagen. Även om de verkar lata och glider fram på banaskal, så bryr de sig om saker. De vill bara göra det på ett roligt sätt. Det tar helt enkelt vara på 'enjoy the ride' och inte bara att kämpa mot målet. Jag vet inte hur många gånger jag sett några av mina favoritpersoner dansa in i lektionssalarna, försökt skämta med även den bittraste om mest allvarligaste läraren. Såklart finns det också andra sidan myntet och jag har även sätt de flesta sova på lektionerna, komma för sent till möten etc. Men ibland är det som behövs en balansgång, mötas på mitten. Jag tror det var därför jag trivdes så bra i min grupp med två killar från Sydamerika. Jag var hispig, ville planera och organisera. Medan de var avslappnade och varvade arbete med nöje cirka 50/50. Jag fick pusha dem och dem fick lugna ner mig. Vet inte hur många gånger jag fick höra "Relaaaaax", med ett leende bakom. Även om vi absolut inte var den mest effektiva gruppen hade vi i alla fall mest roligt och bytte lärdomar/erfarenheter med varandra. En kväll satt vi uppe till 3 på natten och pratade/arbetade. Man kom väldigt nära varandra och delade allt som hände runtomkring. Något som jag verkligen saknar nu. Jag saknar mina två kompanjoner. Men en dag är jag säker på att våra vägar möts. Det är bara ännu en anledning att ta sig över atlanten, antingen Argentina eller Florida. "It's not a goodbye, just a see you later".

 

Någon som däremot är mer möjligt inom den närmsta tiden är faktiskt ett återbesök i La Rochelle. La Rochelle och mina 4 fina tjejer där uppe. Även alla andra också såklart! Men våra princess-möten och alla galna upptåg som hänt när jag varit med dessa tjejer finns inte ord för här. Så himla öppna och glada människor med en glimt i ögat, men som man ändå kan prata med vad som helst. Även om våra olikheter är väldigt stora många gånger ses det som något underhållade. Eftersom jag är ledig i nästan 1,5 vecka efter tentan i mars funderar jag starkt på att åka dit och träffa alla. Träffa alla innan de åker tillbaka till sina länder när terminen är slut. Därför känns det lite som sista chansen, för mitt i läsperioderna vet jag att jag inte kommer känna ro att jag har tid att åka iväg... Något som passar väldigt bra är också att det är en årlig fest som äger rum 29 mars till 1 april! Det är visst bland det största eventet under året och kallas Olympiaden. Det är dagar med tävlingar i diverse sporter och samtidigt festligheter. Folk peppar för denna sak långt i förväg, skapar danser och trycker upp egna kläder. Åhhh det skulle vara så himla kul om det blir av!!

 

Some mystery added to the party - masquerade time. 

 

Frestar min vapendragare för att komma hit på kvällsplugg. Bilden hon fick innehöll: choklad, melon, tranbär och grönt tea. Hon föll direkt! Så nu blir det förhoppningsvis en effektiv verkstad à la masion Emelie. Såklart kickar vi igång plugget med vår standardlåt Troublemaker. Den sätts igång varje gång vi ska göra något. Bara för att veta att vi har 3 min att samla energi och njuta av att vara lediga innan verkligheten drar igång. En samla-energi-låt är ett bra motto.

 

Att ta sig till affärern är numera en utmaning! Det är fullt med snö, isfläckar under vägarna och även snöstormar som viner till lite närsomhelst. Ändå ser jag fortfarande charmen med det hela (eller försöker i alla fall intala mig själv detta för att inte känna mig som en i mängden av alla oss svenskar som klagar på snön). Morgonpromenaderna är fortfarande hur sköna som helst! Det är något speciellt lugn ute på morgonen när det är snö. Hoppas ni inte kurar ihop er för mycket inomhus, det är MYCKET skönare att göra det efter man har varit ute och andats lite extra luft under en promenad :)

 

Förresten där är mördar-backen. Den är en fasa för en Emelie med hala skor... Känner mig som bambi on ice.

 

Kollar på TV4 morgon vid frukost och ser First aid kit som är på besök på grund av Grammynomineringar. Älskar att bli påmind om bra musik och börja lyssna på dem igen. Och älskar denna låten. Så nu ska Emmylou läggas till i min spotify-lista igen.

 

Jag är så himla glad att ha så himla fina vänner omkring mig. Både vänner som är nära mig geografiskt, genom cyber-världen eller helt enkelt som du bara vet finns där. Vissa vänner är ibland latenta, men som ploppar upp då och då - för att förgylla vardagen en extra gnutta. Det känns som karma och när man gjort bra saker så får man plötsligt utdelning av extra kärlek.

 

Som envis, ofta överambitiös och drivande människa som alltid kommer på nya idéer som ska göras känns man ofta otillräcklig när inte alla ambitioner och tankar blir till handling. Arbetslivets handlingar prioriteras framför privatlivet och man får dåligt samvete för att vissa människor kommer i skymundan... men det är något som de senare åren bara blivit bättre. Just detta dåliga samvete (och även att arbetslivet taggats ner). För man märker vilka som står en närmast, det är dem man inte behöver höra av sig till utan man vet att dem ändå finns där. No matter what. Det ska inte vara jobbigt att vara kompisar. Dem ska vilja att du mår bra och inte behöver känna skyldighet att höra av dig. Och dem ska känna detsamma med dig. Sedan är det dem perioderna som är extremt intensiva och man kan höras tusen gånger under dagen; liknande explosioner av informations- och tankeutbyte.

 

Ja, jag måste erkänna - jag är en periodare. När det kommer till kontakt.

 

Ett litet urplock av dem som stått mig närmast nu senaste tiden. Blev så himla glad härom veckan när jag pratade med en av mina fina kompisar som analyserat hösten. Hon sa att hon inte hade inte varit sig själv och inte känt sig på topp och nu kommit på varför. Det var tydligen våra nästan dagliga samtal. Då kan man inte annat än bli glad. Vissa kan man bara prata om allt och bara prata av sig. Som sagt, det är ömsesidigt och jag har saknat det något grymt.

 

 

Det är inte ofta jag lyssnar på specifikt P!nk, men man vet ändå hennes låtar och man hör dem på radion. ag tycker som sagt att hon har många bra låtar, men ändå sitter jag aldrig och lyssnar endast på hennes musik. Däremot ramlade jag på denna låten när jag hoppade runt på youtube bland andra artister. Den bara fastnade. Lyssna!

 

Kanske är det dags att för en gång skull få något vi ska höja ögonbrynen på som är positivt? Inte den ena katastrofen värre än den andra, utan något som ger hopp! Kolla länken: http://vimeo.com/51873011

 

Märks att jag suttit och pluggat energiteknik (laborationer hur solceller och vindkraftverk fungerar) hela kvällen... Ja jag studerar ju faktiskt till civilingenjör, men inte tänkte jag att mina kunskaper från kemilektionerna skulle testas och utvidgas. Hej igen mol och molmassa. Hoppas vi kan bli kompisar igen.

 

För en som är uppväxt med att kolla på Ally McBeal och älskar advokat miljöer är detta en skänk från ovan. Mindre känslomässiga draman dock, men affärsmässigt grymt. KOLLA KOLLA KOLLA. Jag är i alla fall fast!

 

(Dessutom vad kan inte gillas med män i kostymer? Just love it. Det är en av anledningarna varför jag älskar att gå runt på Londons gator...)

 

När man vaknar 06:45 varje morgon under vardagarna ser man det som en lyx, en lyx att vakna innan klockan och känna att man hinner vakna till innan man FAKTISKT ska gå upp. Det gillar jag med rutiner i alla fall. Fast när lördagen kommer och man fortfarande vaknar innan 7 är det inte lika charmigt. Får väl vara glad att jag kommit ur min morgontrötthets-period i alla fall.

 

Däremot vet jag inte om jag verkligen hann vakna riktigt när jag gick upp idag :) Jag gick upp och kom plötsligt på att jag har tvättid den 17:e, samlar ihop allt som ska tvättas och beger mig in i hissen. Det är då jag börjar räkna efter vilken dag det faktiskt är - Hmm, Alla hjärtansdag var endast två dagar sedan och det måste betyda att det är 16:e idag... Tur man bor på 5:e våningen och hinner tänka mycket innan man kommer ner. Det var snabbt att trycka på tillbaka knappen igen och ställa tvätten i skamvrån... Detta var dagens första hisstur. Wake up call 06:45 en lördagsmorgon.

 

(Det är detta jag gillar med Christer i P3, där får man höra om andra som är sjukt disträ. Alltid skönt att höra att man inte är värst)

 

To get this picture sent from a friend is pure temptation! Going to Bordeaux for 7 days, learning how to surf (a dream come true, to finally try it out...) and of course just the fact of going back to France. Can it be more perfect? Well it is really a think-about-offer, we should really consider the possibilities :)

 

Påväg hem från Willys ikväll kom jag på mig själv med att gå löjligt raskt, svajande och struttande framåt - som jag gör när jag har höga energinivåer i kroppen och känner mig på extra bra humör (kanske för att jag hade både grapefrukt, choklad och B&J med mig från affären). Mitt i denna parad hemåt fick jag ett infall och började plötsligt vissla (!?). Just när detta hände blev jag lite chockad. Det kändes så ovant och jag kunde inte komma ihåg när jag gjorde det senast. Jag brukar vissla till musik när man lagar mat, men inte helt random utomhus. Inte sedan man var liten. Hursomhelst är det en sådan befriande och glad gest, jag bara menar är det någon som kan vara arg och vissla samtidigt? Nej tror inte det. Alltså måste vi vissla mer! 

 

 

Ja ni ser inte fel. Det är snö som kommer ner som istappar. Ni vet, det är inte den där lätta snön som faller som flingor och som man ler upp mot himlen mot. Nej det är den som kommer horisontellt och som man tror att fingrarna faktiskt har fått köldskador av när man kommer in och måste skölja dem i varmt vatten. Jag gillar faktiskt annars snö, fast inte om man blir lurad och tror att våren ska komma. Jag älskar nämligen känslan då man går ut för en morgonpromenad, gatorna är tomma, bilarna har inte kommit igång och plötsligt hör du fågelkvitter. Ett leende kan inte annat än att lyfta sig så högt så ögonen får ge vika och offra lite av syntillgången. Det är ett leende som sedan används för att smitta av sig när de andra människorna börjar ge sig ut för att fånga dagen. Ett leende som hoppas kunna påverka en annan människa till en bra start på dagen.

 

För tillfället får detta ske genom att ge förstående blickar till varandra när man passerar och gör allt för att inte halka. Det har också sin charm. Faktiskt. Vi sitter alla i samma båt, vissa med bättre skor än andra. Än har jag endast lyckats ramla 2 gånger och jag skrattade (och skämdes samtidigt) lika mycket båda gångerna. Hey ho kämpa på!

 

För mig behöver inte repetion inte alls vara något dåligt. Om jag startar dagen med en speciell låt kan jag lyssna på den om och om och om igen under dagen. Jag tröttar helt enkelt inte i första taget (samma sak med mat, det är väl inget fel med att äta lasange 5 dagar i rad). På detta sätt brukar till och med låtar bara bli bättre! Dem växer på dig och du får mer och mer känslosamma kopplingar med låtarna.

 

Fast det finns såklart en gräns. Sommarplågor kan även gå mig på nerverna rejält, men dem är en klass för sig. Dem väljer man ju inte riktigt själv utan bara följer en vare sig man vill eller inte. Hursomhelst, här är dagens låt. Säkert bara varit på repeat 15 gånger idag. Dagens band är The Lumineers, varsågod och njut!

"It's everybodies duty to do good, and give the world a reason to dance."

 

 

 

 

 

 

 

Idag är det fina mammas födelsedag så nu ska sångrösten sjungas upp innan det är dags för ett samtal. Som tur väl är min mamma bland de minst musikaliska människor som jag känner så det är ingen press på kvaliteten i alla fall. Skönt det! Det ska alltid vara något positivt med ens kvaliteter.  

 

Dock är det en följetång av en hemsk huvudvärk som fortsätter sedan 3 dagar, men vi gör det bästa av situationen och lyssnar på lugn och glad musik. Klarar tydligen inte av att gå ut längre, så denna helgen blir det bara lugnt för en gång skull. Idag finns det ingen tid att bara lägga sig i sängen (som är första intutionen) utan det är hard work som gäller. Heja hå plugga på!I

 

 

The winter is back. This is the view from my new kitchen, trees and a green area (perfect so I don't miss my home too much). Just love my new apartment and can't tell how nice it is to finally have a whole kitchen. Upgrade x1000 if you compare it to my old apartment. Now it's just time to get everything fixed, still quite messy. Tonight it's taco-night at my place to have some friends over and put up my frames, mirrors and knife-holder. You have to make the moving part fun!

 

Here is todays morning song.